Kvinnan utan ett namn

En kväll hade hon suttit i sin bekväma fåtölj och läst sina gamla anteckningar. Det hade hänt mycket sedan hon hade flyttat hemifrån trots att allting i hennes liv, hade varit det intressant. Hon gick över sidorna när hennes uppmärksamhet fixerades på ett telefonnummer. Det var detektiv Sobaks. Hon kom ihåg den händelse som hade inträffat med honom.

Det hände en vanlig morgon. Solen sken vackert, genom sovrumsfönsteret kom trafiks ljud. Hon vaknade klockan 7 som vanligt men hennes känsla var ovanlig. Hon kände ett stort tomrum. Den känslan blev starkare för varje minut men hon hade bestämt sig för att inte tänka mer och bara låta allting vara som det var. Hon duschade, klädde sig och gick till jobbet. På vägen till jobbet köpte hon morgonkaffe och bulle. Som vanligt ville hon betala med sitt kort. När säljaren frågade efter hennes namn kunde hon inte svara. Hon hade glömt sitt namn. Vad hemskt, hon visste inte sitt egna namn. Nu förstod hon varför hon kände ett sådant tomrum.

Från början var hon jätteförvånad .

”Hur kan man tappa sitt egna namn? – tänkte hon. ”Det är otänkbart, jag måste komma ihåg det så snabbt som möjligt”. Istället för att gå till jobbet, gick hon hem. Hon tänkte hitta några papper där, skrivna i hennes namn. När hon äntligen hade kommit hem, började hon jaga efter sitt egna namn. Hennes namn fanns inte på något ID kort, inte på passet, inte på några brev. ”Herregud vad kan jag göra nu? Kanske ringa till polisen? Men vad kan jag säga, att jag har förlorat mitt namn? Vem ska tro mig? Alla kommer att tänka att jag inte är klok och ska till hospital.” – tänkte hon och blev förskräckt.”En människa utan namn är det samma som en fisk i havet eller en myra i sin coloni. En människa utan history, dåtid, presents och framtid.”

Hon erinrade sig att hennes namn stod på arbetsrummets dörr, då sprang hon till jobbet men hon blev ännu mer förvånad för på dörren fanns inte något namn alls och i rummet såg hon en kvinna som såg likadan ut som hon själv. Hon blev förvånad och rädd. Hon sprang ut från kontoret. ”Nu är jag helt och hållet förlorad, kanske kvinnan som jag såg på kontoret inte är jag? Kanske det är hon som jobbar där och lägenheten där jag vaknade kanske inte är min? Vad händer, vem kan hjälpa mig” – hon hade tappat bort sig i sina tankar och blev deprimerad. Hon bestämde att gå hem och försöka göra något.

Hon beslutade att få hjälp från någon som kunde förstå henne.

I morgontidningen läste hon annonsen där en ovanlig detektiv erbjöd sin hjälp vid ovanliga händelser. Det som har hänt mig är mer än ovanligt tänkte hon och ringde detektiven.

”Detektiv Sobak” – hörde hon efter flera sekunder. Hon förklarade allting för honom och han lovade att komma dit om timme.

Hon öppnade dörren. Detektiven kom in i lägenheten och började titta sig omkring. Sen satte han sig på soffan och bad henne att berätta hela historien. Han lovade att allting snart skulle bli bättre. Han sade – ”Jag vet varför du har förlorat ditt namn och jag vet var jag kan hitta det. Men du måste sitta hemma och vänta på mig. Öppna inte dörren och prata inte på telefonen.” Han sade hej då och lämnade henne med hennes tomrum.

Inspiration from Kobo Abe's "Wall"